Idag när jag vandrade ner med barnen till skolan med kaffe i hand, mötte vi en kvinna med sina två hundar. Hon drog upp underläppen hela vägen till näsan – sådär som vissa gör när de ser nåt så gulligt att de håller på att dö – innan hon sa: ”Åh, jag saknar verkligen lämmeltåget till skolan!” Och det ÄR trevligt att gå ner tillsammans med alla grannar på morgonen. Hälsandet. Termosarna med kaffe. Gemenskapen. Det är heller inte så vanligt här i LA där folk bor långt ifrån skolor och åker kors och tvärs över stan.

Och sen, efter lämning, det är då jag tar en tur runt reservoaren. Jag traskar runt där och sippar på mitt kaffe och njuter av att det inte hunnit bli 35 grader varmt än. Och det lägger liksom nån sorts grundstruktur för dagen. Behövligt när man jobbar hemifrån – och dessutom har en bebis.