Maj har alltså varit hemma med mig och Zev ända fram till nu. Det har inte alltid varit enkelt att få tiden att räcka till, även om vi haft hjälp av barnvakt vissa dagar. Men ÅH, så fantastiskt det har varit. Jag har njutit NÄSTAN varje sekund. Och stunderna man får med henne när hon nappar, magiska! Men nu är det alltså dags för henne att börja förskolan och det känns faktiskt oväntat konstigt. Som att jag inte är redo, även om jag ändå tror att HON är det. Kul för Maj med kompisar och massor av lek.

Idag var hennes första dag, bara en kortis på morgonen när hon fick se sitt klassrum och träffa lärarna tillsammans med oss. Hjärtat gick sönder när hon glad tog på sig ryggsäcken och vi gick dit! Har en exakt likadan bild på Ilse när hon – också 2,5 år – gick till dagis med sin kånken över axlarna. Tage likaså, hans väska var blå. Åren går fort, hörni. Det är som de säger.