Det är lockdown igen och alla restauranger är än en gång helt stängda. Tråkigt på så många sätt, man undrar hur de ska överleva pandemin. Sista kvällen de fick ha öppet hade många redan stängt, andra hade inte någon mat kvar att erbjuda – för varför skulle de köpa in mer? Och på de ställen som var öppna var det begravningsstämning. En servitör konstaterade ledset att detta var dödsstöten.
Vi räknar ner dagarna tills ett vaccin kommer och saker så sakteliga kan återgå till det normala.
Meanwhile försöker vi stötta så gott det går och i alla fall köpa take out emellanåt, även om vi mest lagar mat hemma. Så vart vill jag komma med detta? Ingenstans. Det finns liksom ingen slutsats. Mer än att vi får kämpa på. Det BLIR bättre. Eller hur? Om några månader kan vi umgås igen – på restaurang.