Varför inte sätta in granen på första advent? (Nån sa att den kan lukta ruttet innan jul och DET vore i och för sig hemskt.) Vi åkte alla tillsammans som nån sorts Päron till farsa-familj och valde gran som vi sedan körde hem på biltaket.

Och sen var det kaos. Kulor som gick sönder och glögg som spilldes. Allt i nån sorts lycklig julyra.

Och jag bakade säsongens första lussekatter. De blev riktigt goda! Mycket saffran och dubbelt så mycket socker. Ricotta (istället för kvarg) och russin. Söta och SAFTIGA. Viktigt.

Varje år tänker jag att jag ska ha nåt sorts tema på granen. Men dessa ambitioner går i graven sekunden barnen dyker ner i pyntlådorna. ALLT ska upp!

Och det är väl kanske också charmen med en amerikansk gran? More is more.

Imorgon, första december, är det dags för ”Elf on the Shelf” att göra sin årliga entré. Barnen älskar denna nisse, helt ovetande om stressen och den kreativa PRESS vi känner varje kväll när vi ska hitta ett nytt KUL gömställe för henne. Och allra helst ska hon ha gjort nåt hyss också. Roligast var kanske när Zev kom på att vår nisse – som är en tjej vid namn Sparkle, har barnen bestämt – hade snott godis och ätit tills hon kräktes.
Och julkalendrarna är framme! Här i Ilses rum.