
Vi har hittat en ny favoritrestaurang! Om ni skulle lystra till detta och tänka att ni ska gå dit: Den är ganska sunkig. Och ful. Och när det är folktomt kan man höra läskkylarna stå och surra precis som på en sämre pizzeria. Men den har ambience! Och fantastiskt god italiensk mat. De serverar färskpasta och det är massor av grädde och vitlök i allting. Och vinet serveras i små vattenglas utan fot. Jag älskar det. Och barnen också! Inte de små vinglasen, men nutella-pannacottan som finns på dessertmenyn. Det var på deras initiativ vi åt där med Amy sista kvällen innan hon åkte tillbaka. Och utöver att Tage trodde att de där dörrknackarna på väggen faktiskt var till för att knacka med (inte helt orimlig tanke!) var det en väldigt behaglig och mysig middag. Kolla in La Pergoletta!
Detta var första gången Zevs föräldrar kom och bodde hos oss. Lite nervöst var det faktiskt. För alla. Vi pratade väldigt mycket om Sverige, som de var nyfikna på. Och om Baltimore, där de bor, som jag var nyfiken på. Om hur det var för Zev att växa upp i Berkley i norra Kalifornien och om den gången 1989 när den stora jordbävningen slog till och Zev satt i sandlådan och skrattade åt att spadarna hoppade så kul. Vi pratade om att vara hippie och att bo i San Francisco på 70-talet. Om att plugga konst i Mexico City och att tillbringa sommarlov i Jemen där hans pappa arbetade under en period. De har levt riktigt roliga liv!
Men mest byggde vi lego med Ilse och Tage.



Lämna en kommentar